Jag vakna med huvudvärk och sten i mitt bröst
Jag vet ingen tröst, jag måste sluta be till min törst
För det som kändes jobbigt känns nu dubbelt så svårt
Ligger kvar i sängen, hoppas känslan ebbar
tills rummet krymper och jag trängs med väggar
Jag säger samma sak för 6002:e gången
Jag ska aldrig mer göra så jag känner såhär
Jag svär om jag bara kan klara idag
så ska jag ta mig i kragen och vara så glad
Deppig som jag är börjar jag tänka på annat
som gör mig ännu ännu ledsnare och jag är nästan förbannad
men det som inte dödar mig blir jag ju starkare av
det är dags stirra upp skiten och göra smartare val
För botten är nådd, hur långt kan man gå?
Hur lågt kan man sjunka, hur kasst kan man må?
Kändes förjävligt innan men det börjar bli lite bättre nu min vän
Om jag tappar fästet och trillar ner ska jag klättra upp igen
Sjukt härlig dag, först träffa Mathilda och rida ponnyerna, som för övrigt gick underbart! Sedan ut på en liiiten tur med dom, det gillades! Sedan drog man hem åt, chillade och hjälpte pappa, sedan vidare till Sjöbo med buss, gryymt chill ponny de var där, blev lite kär! Jag lovar den kommer gå långt, iaf till LB hopp..
ajja ska försöka få pappa och tänka igenom detta, vill verkligen ha pollen! Men får se hur de blir!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar